En kylig ...
En kylig vind
leker
kring mina svullna
ögon.
Jag blundar
och känner
en svag
viskning blåsa värme
i mitt nakna frusna
tillstånd.
Jag lever och
hoppas
att väntans fulla
mognad
bryter mark i drömmarens
och på nytt slår fast
de evigas sökande
längtan.
…men vågar du steget?
Vågar du ta det kliv
som förenar ord
och handling?
Då möts vi
kanske
på halva vägen
till slut.
leker
kring mina svullna
ögon.
Jag blundar
och känner
en svag
viskning blåsa värme
i mitt nakna frusna
tillstånd.
Jag lever och
hoppas
att väntans fulla
mognad
bryter mark i drömmarens
och på nytt slår fast
de evigas sökande
längtan.
…men vågar du steget?
Vågar du ta det kliv
som förenar ord
och handling?
Då möts vi
kanske
på halva vägen
till slut.
Förlåt mig.
Det var aldrig meningen att du skulle bli ledsen.
Jag ångrar mig så.
Men jag måste ju berätta sanningen.
Jag känner mig så hemsk för allt jag gjort.
Har aldrig velat såra dig men nu blev det så.
Jag förstår om du aldrig förlåter mig men jag vill vara din vän.
Du är den enda som kan få bort mitt mörka moln inom mig.
Det enda jag vill är att du inte är ledsen.
Du sa att du ville dö.
Om du dör, så dör jag.
Snälla förlåt mig…
Lita inte på honom.
Jag är din kompis.
Gör han så här en gång till mot dig så blir det mos av honom.
Ditt hjärta är inget att leka med.
Han har sårat dig innan ge dig inte in i de här igen.
Tro mig han är falsk.
Lita på mig denna gången.
Jag älskar dig oerhört mycket.
Annars hade jag inte sagt det här.
Hur kan de bli som de blev?
Jag kan inte undgå att undra, hur saker och ting blev som de blev.
Hade jag fått valt, hade jag valt annorlunda.. Men nu är allting försent och jag vet inte hur jag ska göra längre.
Allting känns så fruktansvärt förrvirande.
Hur ska jag göra? Vad ska jag göra?
Jag vet de jag vet, men de jag inte vet, de vill jag gärna veta.
För om jag ska orka ta mig igenom den här skiten en gång till, då måste jag fanimig veta.
Jag vet att man inte ska skylla mer på andra än sig själv, men de gör jag inte heller.
Jag vet att man får stå för de man sagt och gjort, vilket är precis de jag gör.
Jag vet också att ett av mina största misstag, var de värsta jag gjort ^^
De jag inte vet, de vill ni heller inte veta, men jag vill!
Hade jag fått valt, hade jag valt annorlunda.. Men nu är allting försent och jag vet inte hur jag ska göra längre.
Allting känns så fruktansvärt förrvirande.
Hur ska jag göra? Vad ska jag göra?
Jag vet de jag vet, men de jag inte vet, de vill jag gärna veta.
För om jag ska orka ta mig igenom den här skiten en gång till, då måste jag fanimig veta.
Jag vet att man inte ska skylla mer på andra än sig själv, men de gör jag inte heller.
Jag vet att man får stå för de man sagt och gjort, vilket är precis de jag gör.
Jag vet också att ett av mina största misstag, var de värsta jag gjort ^^
De jag inte vet, de vill ni heller inte veta, men jag vill!
