;(

Det är mörkt överallt. Ett trångt litet rum. Flickan i mörkret har nu blivit stum. En spricka i hennes själ, ett hål i hennes hjärta. Tårar av ångest, ångest av smärta. Flickan vill inget annat än att komma ut. Hon hoppas att de är en dröm som snart ska ta slut. Hon hatar allihopa, hon hatar er. Hon önskar att hon inte fanns på jorden nå mer. Hon ligger i mörkret när natt blir dag. Det tråkigaste är, att flickan de är jag..

I min verklighet så fanns du. Men nu finns du endast i mina drömmar. De känns konstigt utan dig. Jag hade dig alltid hos mig. Jag var alltid så glad när jag fick se dig. De är som om någon har tagit bort en del av mig. och då menar jag en stor del. Att vara utan dig är som att vara utom några som helst känslor och tankar. Det mesta av mina tankar och känslor består av dig. Men de känns så tomt inom mig. De kommer aldrig att bli vi igen. Dom tog dig ifrån mig.


Den dröm jag en gång hade, finns inte längre kvar. Den drömmen som jag trott på försvann på några dar. Det lliv jag en gång hade finns inte längre kvar. Det livet som jag trott på försvann på några dar. Den drömmen och det livet jag ville leva ut. Den drömmen och det livet tog plötsligt bara slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0